Ett rosigt ansikte med små små svettdroppar.
Blanka ögon som tittar med en tom fast ändå vädjande blick.
- Vad är det som fattas mig ? frågas med svag röst.
- Jag vet inte, svarar jag. Sen lägger jag min nyligen spritade och kalla hand på hennes panna. Hon blundar. Jag avlägsnar handen efter en kort stund.
- Nej, lämna mig inte...
Ibland önskar man att man bara hade en patient att ta hand om.
Otillräcklighet kan göra så ont...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar